Huawei MatePad Pro 13.2: Lekki, innowacyjny tablet dla piszących osób

Huawei har alltid skapat pålitliga och funktionella plattor som var typiska ”mångsysslare men mästare på inget”, men under det senaste året har de blivit mycket mer djärva och innovativa. För några månader sedan släppte företaget en platta med en matt skärm som kan simulera e-bläckseffekter. Och nu kommer MatePad Pro 13.2, en större än vanlig platta som är otroligt tunn.

Tunnheten på MatePad Pro 13.2, som mäter 5,5 mm, gör att styluspennan sticker ut märkbart från ramen på grund av sin större tjocklek. Trots sitt professionella namn är ramen gjord av plast. Detta beslut fattades för att hålla plattan lätt. Och faktiskt väger MatePad Pro 13.2 endast 1,27 pund (580 g), vilket är lättare än 13-tums iPad Pro som väger 1,52 pund (682 g) eller den 1,62 pund (172 g) tunga Samsung Tab S9 Ultra.

Men det är inte allt. Huaweis tangentbordsskal, som ingår med styluspennan i paketet, imponerar också med sin lätthet och tunnhet, vilket gör hela MatePad Pro-paketet väger cirka 2,3 pund, vilket är betydligt lättare än en liknande iPad Pro-uppsättning som väger cirka 3,2 pund. Varje extra pund spelar roll, eftersom jag ofta bär plattan i väskan för att ha den tillgänglig för arbete när jag behöver den.

Även om plastramen (och baksidan av glasfiber) inte ger samma hållbarhet och lyxiga finish som den helt aluminiumfodrade iPad Pro, är den mycket bekväm att hålla i och bära.

Huawei har gjort något annat här som nästan ingen annan gör och förbättrar betydligt livskvaliteten. Tangentbordsskalet är faktiskt en tvådelad omslag som kan delas i en bakpanel med stöd och själva tangentbordsbasen. Tangentbordet ansluts trådlöst till plattan via Bluetooth, vilket betyder att jag kan placera MatePad Pro 13.2 på en högre yta och ändå använda tangentbordet, precis som på bilden nedan.

Detta förbättrar markant ergonomin, eftersom jag kan hålla huvudet rakt i kaféer utan att behöva luta nacken. Att undvika fenomenet ”tekniknacke” är något jag tar på allvar när jag närmar mig mogen ålder, och jag är glad att den här plattan tillåter mig att göra det.

Resten av maskinvaran är från högkvalitativ till förvånansvärt genomsnittlig. Skärmen är enastående: en 13,2-tums OLED-skärm som använder flexibla OLED-paneler (en av de första plattorna som gör det). Flexibiliteten möjliggör att Huawei kan minska ramarna till de tunnaste jag någonsin sett på en platta.

Plattan drivs av Kirin 9000s chipset. Tekniskt sett betyder dess 7-nanometer processnod att det inte är lika avancerat som de senaste Qualcomm-chippen, men det här chipsetet är värt att notera eftersom det är samma silikon som Huawei oberoende utvecklade och fick den amerikanska regeringen att kräva fullständiga uppgifter om chippteknologin förra året.

Jag lämnar politiken utanför den här recensionen och fokuserar på prestanda: det är bra. Detta chipset är inte lika kraftfullt som det senaste iPad Pro-chippet, och jag märker en langsammare renderingshastighet när jag exporterar videor av 4K-kvalitet, men för vanligt plattanvändande är chipsetet tillräckligt.

Ja, den amerikanska blockaden av Googles mobiltjänster gäller också denna platta, så du kommer inte att kunna köra väsentliga Google-appar som YouTube eller Gmail på den. Men det är inte så stor sak på plattan, eftersom du enkelt kan använda webbläsarversionen av YouTube eller Gmail, precis som de flesta användare gör på bärbara datorer. Behovet av ”appar” för en nyttoenhet är inte så viktigt.

Du behöver dock viss teknisk kunskap för att installera några mycket använda appar som Instagram eftersom det inte finns någon Google Play Store att ladda ner dem från. Men inget av detta är nytt för Huawei-produkter, och den som överväger att köpa en Huawei-produkt 2024 är förmodligen medveten om dessa begränsningar.

Jag kan säga att jag kan använda plattan för jobbet utan några problem. Jag använder Gmail genom Microsoft Outlook (tillgänglig i Huawei Store). Andra appar som Spotify, Instagram och Twitter fungerar också. Även Google Maps fungerar, du kan helt enkelt inte logga in på ditt Google-konto. Men jag kan säkert kolla efter närliggande caféer och till och med ta mig dit.

Förutom det Google-ekosystemet är Huaweis eget ekosystem mycket moget och lätt att använda. Om du har andra Huawei-produkter fungerar MatePad Pro 13.2 bra med dem. Du kan enkelt para ihop en Huawei-telefon med plattan och ha en virtuell telefonskärm på plattan. Du kan överföra filer mellan telefonen och plattan. Huaweis ekosystems sammanhållning är näst bäst enligt min åsikt, bara överträffat av Apple.

MatePad Pro utmärker sig som en enhet för konsumtion av media, tack vare sina sex stereohögtalare som levererar högt och fylligt ljud. Styluspennan, känd som M Pencil, fungerar också bra med fyra nivåer av tryckkänslighet och möjligheten att mata in handskrivna anteckningar, vilket innebär att den känner igen handskriven text och omvandlar den till digital text.

Det finns en liten hacka för en vidvinkelselfiekamera och en 3D ToF-sensor som används för 3D-ansiktsskanning. Plattan har ingen fingeravtryckssensor, så du behöver använda ett lösenord eller ansiktsigenkänning för att logga in.

Batteriet på 10 100 mAh kan driva plattan genom en hel arbetsdag, med cirka 25% energi kvar som reserv, och det laddas mycket snabbt med 88 W medföljande laddare.

Sammanfattningsvis är Huawei MatePad Pro 13.2 en elegant platta med en stor skärm, perfekt för personer som skriver mycket när de reser. Jag älskar den främst för att den är så lätt, vilket gör det enkelt att bära den hela dagen.

Vanliga frågor (FAQ)

1. Vilka är de främsta funktionerna i Huawei MatePad Pro 13.2?
Huawei MatePad Pro 13.2 är en stor, tunn platta med en tjocklek på 5,5 mm. Den har en 13,2-tums OLED-skärm, flexibla OLED-paneler, ett Kirin 9000s chipset och styluspennan M Pencil.

2. Vad är fördelarna och nackdelarna med MatePad Pro 13.2?
Fördelarna med MatePad Pro 13.2 är dess lätta design, ergonomiska tangentbordsskal, unik skärm och mogna Huawei-ekosystem. Nackdelar inkluderar att använda webbversionen av vissa appar, brist på tillgång till Google-tjänster.

The source of the article is from the blog revistatenerife.com